Imorgon ringer jag SOK
Tänk vad lite man skulle tänka om man inte bloggade...

Som att det ju alltid är rea på kläder men aldrig på klippning? Varför inte 60 procent rea på förra säsongens populäraste bob-frisyr? Eller 70 procent på åttiotalets hockeyfrilla? Eller 95 procent på pottfrillorna? Detta kom upp efter att frisören dragit mitt kort på 600 kronor och jag undrade om jag egentligen behövde klippa mig...

Eller som det här med friidrotten. Alla sporter är ju konstruerade. Man tar en boll, lite olika regler och plötsligt har man skapat 15 olika bollsporter. Friidrotten däremot, där snackar vi "Grottbjörnens folk". Lite mer basalt. Som att kasta ett spjut (döda mammut så frun, barnen, far, mor och överhuvudet får mat), slägga (mosa fiskmåsar?), längd (fly från fiende-klanen genom hopp över ravin), 100 meter (springa från sabeltigrarna) osv. Men häck?

För ska man vara ärlig är ju häck mer ocoolt än ren sprint. En gren för dom som inte kan springa riiiiiiktigt så snabbt. Så då slänger man in lite häckar/hinder. Men då borde man ju ta det hela vägen. Jag snackar vattengravar (jag VET att det finns på det långa loppet), tunnlar, lite slalompinnar och kanske avsluta med någon blåmatta de kan göra en kullerbytta på... Ja ni förstår. DÅ blir det 110 meter hinder.

Ska snacka igenom det här med SOK imorgon.

Om jag blir 70 år har jag levt tio år i tisdagar
Ni vet dagarna som är som transportdagar? Sådana dagar man liksom bara härdar ut. Man orkar inte ringa någon för man vill ju egentligen inte prata. Man orkar absolut inte gå ut och ta "frisk luft" som säkert skulle vara bra för en (not!!) och man orkar knappt lägga tillbaka osten i påsen i kylen utan låter den står på diskbänken och svettas. Igår var just en sådan en transportdag. Fast sittandes alltså. Nej, egentligen liggandes. I soffan...

Och transporten var till denna dag! En dag man tycker om. Först första praktikdagen hos Andreas som är grymt trevlig, följt av middag med Ylva på Fräcka Halvpannan avrundat med lite dans på Vitabergsparken (inte jag, utan duktiga dansare på Balettakademien. Men visst, jag hade gett min halva stortå för att det skulle vara jag på scenen...)

Imorgon Monki-shopping, Arn-bio och födelsedagsarrakskaka. 28 år! Power!

FUUUUUUUUUUCK!!!!
Det ÄR mysigt att bo hos kompisar. Men man trippar på tå. Jag har trippat på baletttå för att inte förstöra något i Marias fina lya medan hon är i fjällen. Men så upptäckte jag det som bara inte fick hända, ett vit ringmärke på hennes dyra ekbord (inte fanér). Jävla, jävla helvete. Det är nog en månads csn. Faaaaaan, jävla, helveteeeeeeeeeeee!

För vad fan, varför i hela universium klarar inte bord tallrikar?!!! Vilket snille kom på att det ska vara modernt med ekskivor överallt där vatten figurerar? Vid diskbänken, matbordet, vardagsrumsbordet, sängbordet och är man riktigt fanchy smanchy så är det ju runt handfatet också. Why?! Nej, tillbaka till 60-talet! Fram med plasten! Fram med funkis-tänk och rum man kan LEVA i, inte catwalka i.

Världen konspirerar. Mot lilla mig. Fuck ek!

Hon dansade en sommar. Och som hon dansade!

För två veckor sedan blev det höst. Det var en söndag. Lördagen innan var turkos med rosévin och blinkande neonfärger från götgatan och rödljusinbromsningar vid fyra-snåret. Då var maten stark mögelost till saftiga päron, cashewnötter och morötter med dipp och ett par hamburgare med shakes.

Men så vaknade jag upp. Med en jääääääävla huvudvärk, undrade varför kylen var tom, varför jag huttrade, varför praktiken inte var fixad, varför jag slösade 500 spänn på vin ute, varför csn-papprena fortfarande låg oskrivna hemma...

Men det var kul! Kanske en av de roligaste somrarna. Och nu ska hösten bli den samma. För nu är csn-inskickad, på tisdag börjar praktiken, boendet är fixat ett tag, jag fyller 28 bast och imorgon ska det shoppas. Vad mer kan en kvinna kräva?